Starta företag med småbarn - om jag kunde kan du
Lisa Kruse, grundare av 1,1 och Holy Comms, berättar om sin resa från anställd med en nyfödd bebis till att ta steget till att starta eget
Jag startade mitt företag vid årsskiftet 2018-2019, vår son skulle då precis fylla ett år och vår dotter var ännu inte påtänkt. Under alla de år jag drömt om att ha mitt egna bolag, där jag var fri att göra som jag ville, hade jag planerat det precis så. Först barn, sedan bolag. Tänk vad fel jag hade.
När vår son föddes i januari 2018 inföll inte alla de där jobbiga sakerna som alla talat om. Han sov och sov och sov. Var nöjd och glad, jollrade mer än han skrek. Att få barn öppnade en helt ny värld för mig - det blir så platt i ord, men jag har aldrig upplevt en sådan kärlek. Kärleken till honom, och senare även vår dotter, gjorde liksom att jag levlade upp i hur jag upplevde kärlek - jag kände mer, hela tiden, även när jag inte var med honom.
Hur som helst. De första veckorna, där man som ny förälder kämpar på med att navigera kring allt som är nytt och annorlunda, gick och min man gick tillbaka till sitt jobb. Jag blev snabbt rastlös. Sorterade alla skåp hemma, gick så många barnvagnspromenader att jag fick benhinneinflammation och kom på fem (rätt dåliga, ärligt talat) affärsidéer. Till slut tog jag mod till mig och ringde min chef: fick jag komma tillbaka, fast kanske på deltid? Därefter följde ett år av en ny sorts frihet. Jag jobbade hemifrån så fort min bebis sov och liksom flög in till kontoret med barnvagnen för möten. Vår son tränade att krypa på mattan i marknadsavdelningens lilla rum.
När nästan ett helt år gått slog insikten ned som en blixt. Om jag klarade av allt detta, att jobba med ett spädbarn, vad är det jag hade varit så rädd för? Vad är det som sa att jag inte hade kunnat jobba med mitt eget bolag under all denna tid, istället för min arbetsgivares? Så fort jag insett att det snarare hade varit ännu enklare var beslutet taget. Jag skulle starta mitt bolag och säga upp mig. Först måste jag bara ordna de första kunderna, så att jag hade någon intäkt. Sparpengar hade jag inte mycket av, och verkligen inte tillräckligt för att kunna leva på utan inkomst.
Men vad skulle bolaget göra? Det enda jag hade bestämt var egentligen att jag skulle starta bolag, inte exakt vad bolaget skulle erbjuda. Ingen av idéerna jag fått under min “mammaledighet” var särskilt starka, och jag hade redan tröttnat på dem. Det jag hittills hade byggt min karriär kring var kommunikation - jag hade pluggat retorik och sedan kämpat för att få komma in i kommunikationsbranschen. Med min senaste titel, global marknadschef, på cv:t hade jag nog ändå en viss trovärdighet, hoppades jag. Bolaget Holy Comms, som då ännu inte hade ett namn, fick helt enkelt bli en kommunikationsbyrå. Beslutet kändes helt rätt och lite pirrigt. När jag tidigare jobbat med e-handel och köpt in byråtjänster hade jag så många gånger fått göra om produktionerna själv, så jag visste att jag kunde; till och med bättre än dem ibland! Dessutom tyckte jag att de byråer jag kommit i kontakt med var otroligt överprisatta. En timme av deras tid verkade kosta enorma summor, men det var ändå ofta slarvfel i leveranserna.
På min lediga tid gick jag tillbaka i minnet och försökte komma ihåg alla jag träffat som skulle kunna bli en potentiell kund till min byrå. Jag skapade en lista och började sedan höra av mig till dem. Skulle de kunna tänka sig att träffa mig och få en presentation av mitt nya företag? Jag skrev till dem att de vore en drömkund för mig och att deras input på min presentation därför skulle vara oerhört tacksam. Jag lovade dem att gengälda dem på något vis, första bästa chans jag fick.
Alla svarade ja. Dessutom sa två av dem att de ville bli kund! Jag glömmer aldrig den eufori jag kände när jag gick från respektive möte. Direkt ringde jag mina föräldrar och min man. Kan de här pengarna räcka, två prenumerationer på mina tjänster? Jag räknade nästan med att de skulle säga nej - det kunde ju bara inte gå så här lätt? Men tvärtom sa de alla exakt samma sak: KÖR! Med darriga ben med något i som kändes som kolsyra skyndade jag mig hem och googlade: “Mall avtal till kund”.
Lisa Kruse
